Direktlänk till inlägg 27 januari 2010
Såg idag en väldigt rörande historia om en tjej som var 7 år gammal och hade Alzheimers. Hon hade redan nu vid så ung ålder försökt ta livet av sig några gånger och hon slog och sparkade alla runt om sig och blev väldigt våldsam. Hon går på den allra starkaste medecin man kan få och hennes föräldrar som även hade ett till barn på 20 månader bytte sin lägenhet mot 2 lägenheter istället. En lägenhet till dottern och i den andra bodde sonen. Sen turades föräldrarna om, dom sov ena dagen med dottern och skötte henne och den andra med sonen.
Dom kan inte lämna dottern ensam i 2 sekunder, det finns inga knivar och inga städredskap i lägenheten där hon bor då dom är rädd att hon kan skada sig själv eller andra. Hon måste konstant aktiveras då hon hallucinerar, om hon inte är aktiverad konstant tar hallucinationerna över. Dom kan inte åka och handla som normala familjer. Denna tjejen hade hittat på ett eget språk, hon hade låtsaskompisar och dessa hallucinationer som hon får säger åt henne att göra saker som hon inte vill. Hon vet att det är fel men hon gör dom ändå, då hon inte kan stå emot sjukdomen. Jag beundrar hennes föräldrar! Dom har inte levt tillsammans på 2 år, dom bor i skilda lägenheter och har så gjort en lång tid men dom stöttar varandra. Dom gör det för att skydda sina barn. Föräldrarna hade sökt hjälp men fick till svar att hon kunde få bo på ett hem, men föräldrarna vill inte att hon ska skickas iväg till ett boende och att dom bara får träffa henne ibland. Dom älskar henne lika mycket som hennes bror!
Jag känner att jag definitivt inte kommer anse mina barn som jobbiga på samma sätt efter detta. Även om man sliter sitt hår ibland i ren förtvivlan!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 | 7 | 8 |
9 |
10 | |||
11 |
12 | 13 |
14 | 15 |
16 |
17 | |||
18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
|||
25 |
26 |
27 | 28 |
29 | 30 |
31 | |||
|