Kom hem från jobbet, åkte snabbt och hämtade barnen och iväg dit vi skulle för att vaccinera dom så ifall dom blir sjuka har man iaf helgen med dom så dom förhoppningsvis är pigga för dagis nästa vecka. Stod i kö utanför och väntade. Men det tog nog allt som allt bara 15 min så var vi ute igen. Där inne hade dom ställt upp massor med bord och folk som vaccinerade. Vi började med M som gick fram till henne och jag satte honom i mitt knä, han sa till henne: Jag är inte rädd! (Barn skrek omkring och stretade emot) Både jag och maken blev jättepaff, annars har han rätt lätt att ta till tårarna för att dramatisera och är väldigt känslig. Men modig var han!! Oj vad imponerad sköterskan blev, inte en min gjorde han heller  sen var det L´s tur, kom en liten tår men sen var det bra och en liten sur min när han tittade på sköterskan. Sen gick vi därifrån, inte ett pip. Andra barn som kommit ut utanför portarna skrek och ojjade sig men inte våra barn. Så jag måste säga att det gick mkt smidigare än vad jag trott från början.

Har verkligen funderat fram och tillbaka kring detta och hur vi skulle göra. Men detta känns ändå rätt. Får hoppas att dom inte blir dundersjuka nu då =)

Idag på jobbet så hade vi en Roadshow med Tele2, så nu har jag en sån fin I Love Frank t-shirt =) han är så cool. Älskar honom!

Det var iaf ett mycket givande och roligt möte och vi fick ge lite feedback